Isländskans bevarade form lockade till Reykjavik

Från dag ett bestämde jag mig för att bara tala isländska

Mitt namn är Rasmus Lund och för andra gången befinner jag mig på Island som utbytesstudent i isländska vid Islands universitet (Háskóli Íslands). Redan här kan det vara lämpligt att jag förklarar varför isländskan ligger mig så varmt om hjärtat att jag återigen styrt kosan mot vårt avlägsna grannland.

Reykjavik2

Vy över Reykjavik. Foto: Rasmus Lund

Vad som intresserar mig mest inom språkvetenskapen är språkhistoria, och då framför allt nordisk språkhistoria. Just därför intresserar jag mig väldigt starkt för vissa nordiska varieteter, dessa är framför allt isländska, färöiska, gutniska och älvdalska. Vad är då så anmärkningsvärt med dessa varieteter? Jo, de har bevarat mycket – fonologiskt och grammatiskt – som inte längre finns i kvar i t.ex. rikssvenskan. Och ingen annan nordisk varietet har bevarat en sådan böjningsrik grammatik som isländskan. Oerhört mycket av de fornordiska grunderna finns kvar: fyrkasussystem, tre genus, verb böjs i ental och flertal samt första, andra och tredje person, plus att konjunktiv är obligatoriskt i mängder av konstruktioner. Där har ni alltså anledningen till att jag sitter här i mitt gula hus i centrala Reykjavik.

Ingen annan nordisk varietet har bevarat en sådan böjningsrik grammatik som isländskan.

Från isländska som andraspråk…

Vad studerar jag då mer specifikt? Första gången jag var här, vilket var hösten 2011, läste jag tredje terminen inom kandidatprogrammet Isländska som andraspråk. Med andra ord hade mina kurskamrater alltså inte isländska som modersmål. I och med att jag hade läst Isländska 1–3 samt kursen Fornisländska vid Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet, kunde jag tenta av det första året och hoppa direkt på tredje terminen. All undervisning skedde helt på isländska, något som var nytt för mig. Att förstå var inte så svårt, men att komma med intelligenta kommentarer på isländska när trettio personers blickar var riktade mot en var desto svårare. Jag kände emellertid att jag utvecklade mitt språk mycket snabbt. Särskilt då jag från dag ett hade bestämt mig för att överallt bara tala isländska. Det gick till och med så långt att jag hellre höll inne med en mening än sade den på engelska, men jag tror att det var positivt för min språkutveckling då jag verkligen såg till att jag lärde mig det jag ville säga. Kurserna bestod denna termin av morfologi, praktisk språkanvändning, nutida isländsk litteratur, isländsk fonetik och fonologi samt allmän språkvetenskap med fokus på isländska.

Att förstå var inte så svårt, men att komma med intelligenta kommentarer på isländska när trettio personers blickar var riktade mot en var desto svårare.

…till att läsa isländska med modersmålstalare

Men nu har jag alltså återvänt till Island, och äntligen tagit det stora steget – jag läser isländska med islänningar och skall göra det i minst två terminer. Det känns fantastiskt inspirerande att få studera på samma nivå som de, och jag är mycket nöjd med de kurser jag läser, vilka är en kurs i isländsk syntax, en kurs i förändringar och variation inom isländskan (synkront och diakront) samt en kurs med namnet Färöiska och isländska. Den sistnämnda kursen behandlar bland annat färöisk fonologi, grammatik och regional variation, och sätter dessa områden i relation till isländskan på motsvarande plan.

Men vad vill jag då bli när jag blir stor? Ja, det finns två alternativ och roligast vore det om jag finge bli bådadera, d.v.s. forskare i nordiska språk och översättare av isländska!

Liknande inlägg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *