Hen-debatten – ett språkpolitiskt skeende

Året 2012 kallades också för hen-året. Det var året då debatten om det lilla men betydelsefulla ordet fullkomligt exploderade. Men hur hänger ordet och debatten kring det ihop med större språkliga och politiska förändringar under de senaste hundra åren? 

Måndagen 22 april höll Karin Milles, docent i svenska på Södertörns högskola, en föreläsning om hen och den svenska språkpolitiken. Föreläsningen anordnades av FUMS (Forskning och utbildning i modern svenska) vid Uppsala universitet. I det pågående projektet En öppning i en sluten ordklass? undersöker Milles etableringen av hen i den offentliga svenskan.

Språkliga och samhälleliga förändringar hänger alltid ihop

För att förstå varför hen-debatten blossade upp som den gjorde måste man backa det historiska bandet. På 1900-talet börjar språket användas som ett verktyg för politik. Man inför då nya ord för att spegla eller driva på förändringar i samhället och med hjälp av klarspråk blir också det offentliga språket med demokratiskt. Kvinnor tar större plats i offentligheten och på 60-talet börjar feministisk språkplanering bedrivas i USA.

Man upptäckte mönster i språket som avspeglar mönster i samhället

Feministerna ville, genom att förändra språket, förändra de rådande mönstren i samhället. I USA blev debatten upphettad och de normerande språkinstanserna ställde sig kritiska till kraven på att utesluta generiskt he (syftning på person oavsett kön), bland annat. I Sverige var språkvården inte lika kritisk, och debatten var därför ganska viskande på den tiden.

Språket som ett medel för politisk förändring

Etableringen av pronomenet hen

Ordet hen dök upp i Sverige på 60-talet och användes då mest generiskt. När det senare började användas för att referera till personer med oklart eller blandat könsuttryck i hbtq-kretsar fick det vidare spridning. Språkvårdens inställning till ordet var länge ganska pessimistisk. Man ansåg att det skulle vara krångligt att införa ordet i språket på grund av att det var ett pronomen. I slutet av 2011 och i början av 2012 blossade hen-debatten upp, efter att aktörer hade propagerat för användningen av ordet. I och med detta förändrades också språkvårdens inställning till ordet.

Det har skett en intressant svängning i frågan om hen i den offentliga språkvården i Sverige

Varför blev hen en snackis under 2012?

Att debatten om hen blev så stor under förra året kan beskrivas som ett språkpolitiskt skeende. Språk och nya ord brukar inte få så stor uppmärksamhet som hen fick. Vad berodde det då på? Milles gav fem faktorer för att ordet hen fick ett så stort genomslag:

  1. Användningen. Ordets ordklasstillhörighet har spelat roll. Eftersom det är ovanligt med nya pronomen har det gett hen en särställning – på gott och ont. Fördelen med pronomen är att de är generella och kan dyka upp i alla slags texter. Att hen används för faktiska personer har också underlättat för etableringen, eftersom det finns andra strategier att ta till om man vill uttrycka sig könsneutralt för generisk referens.
  2. Medial uppmärksamhet. Hen har fått stort utrymme och diskuterats flitigt i medierna. Man har dragit nytta av den konflikt och polarisering som har funnits och många har fått uttala sig om ordet, något som har bidragit till genomslaget.
  3.   Centrala aktörer. Tre grupper har varit eniga i sitt hennande:
    – queerfeminister använder hen för att problematisera den skarpa gräns som finns mellan könen och heterosexualiteten som norm.
    – transaktivister använder hen som ett tredje alternativ – för den som inte vill bli kallad han eller hon.
    – genuspedagoger använder ofta hen om fiktiva figurer. De vill inte att barn alltid ska sållas in i fack utan vill vidga möjligheterna för uppväxande individer.
  4. Politisk kontext. Åsikterna om hen är ofta starka. De som tydligt motsätter sig ordet, till exempel Sverigedemokraterna, kan i och med sin ståndpunkt ha laddat ordet med en ny politisk potential – gillar man alltså hen tar man avstånd från deras åsikter. Hen har för vissa blivit ett symbolord som visar att man är modern och lite småradikal.
  5. Språkvårdens inställning. Från att ha haft en pessimistisk och avrådande inställning till hen, (”det går inte att införa”, ”tar fokus från texten”) har den svenska språkvården gått över till att vara neutral och tillåtande till användningen av hen.

Hen har blivit ett sätt att driva politik och att positionera sig i debatten. Är man hen-hatare eller hen-kramare?

Användningen av hen i texter

I projektet undersöker Milles hur användningen av hen ser ut i texter. Bland de texter som hittills har undersökts har ett försumbart antal förekomster av hen hittats på myndigheters webbplatser, ett fåtal i politiska motioner (0,5 %), något fler i studentuppsatser (9 %) och mest i tidningstexter (26 %), dvs. pronomenet har använts en gång om dagen i åtminstone någon av de fyra stora dags- och kvällstidningarna. Ordet används i de flesta fall för generisk referens.

Hen dyker också upp i ordvitsar:

”passmyndigheten och hens moster attackerar”

Hens framtid?

Enligt Milles är hen idag ganska spritt och inställningen till ordet är mer positivt än tidigare. Hon avslutade sin föreläsning med att ställa frågorna: är hen ett modeord? Kommer det att bli daterat och försvinna? Kommer de olika betydelserna (generisk och faktiskt referens) att kunna vara aktiva samtidigt och leva sida vid sida? Idag är det ingen som har svar på hur utvecklingen av hen kommer att se ut. Vi får helt enkelt säga: hen som lever får se.

Liknande inlägg