Började plugga svenska i Peking och fortsatte i Uppsala

Att plugga svenska i Kina kan vara svårt för att det är ovanligt att lära sig språket där

Sommaren 2013 tog jag examen i Peking och då hade jag pluggat svenska fyra år, varav tre år i Peking och ett år i Uppsala då jag som utbytesstudent gick på FUS och BUS (Förberedande och Behörighetsgivande utbildning i svenska). Jag tänkte berätta lite om hur det är att plugga svenska i Kina och i Sverige.

I Kina finns det två universitet där man kan plugga svenska, det ena i Shanghai och det andra i Peking. Man började undervisa i svenska på mitt universitet för femtio år sedan, men det går bara att välja ämnet vart fjärde år. Så jag hade tur när jag började, för om jag hade börjat universitetet ett år tidigare eller senare så skulle det inte gått att välja svenska. Jag valde att läsa svenska svenska eftersom jag gillar språk, så jag ville studera ett språk på universitet. Jag hade några andra val också, t.ex. spanska och nederländska. Men jag trodde Sverige var ett vackert land och kanske det bästa bland alla tre. Så jag tänkte att det skulle vara intressant att plugga svenska.

Universitetet för främmande språk i Peking. Foto: Yang Yang

Lärde sig grammatiken snabbt

Att plugga svenska i Kina kan vara svårt för att det är ovanligt att lära sig språket. Men det finns också fördelar med att läsa svenska i Kina. Mina klasskamrater och jag lärde oss grammatiken ganska snabbt för att den undervisades på ett väldigt systematiskt sätt. Grammatikkursen var välkonstruerad så att det blev lättare för oss att komma ihåg t.ex. olika former av subjektivitet, verb, adjektiv osv. Dessutom undervisades alla kurser på kinesiska, vilket också bidrog till att underlätta inlärningen.

Det är heller inte så lätt att hitta svenskar att prata svenska med, för det finns ungefär tio svenska studenter på vårt universitet i Peking.

Svårare att hitta skönlitteratur och träna på det muntliga

Vad som kan vara svårt för att förbättra språket är att det är nästan omöjligt att skaffa sig böcker, särskilt skönlitteratur, på svenska i Kina, så läsmaterialet är ganska begränsat. Trots detta har vi ändå tillgång till alla tidningsartiklar på nätet. Ett annat problem är att vi inte pratar så mycket. Detta beror möjligen dels på den kinesiska undervisningstraditionen, dels på bristen på chansen att prata svenska. Gruppdiskussioner under lektionen är inte så vanligt i Kina så den mesta tiden lyssnar vi bara på vad läraren säger. Dessutom har vi inte presentation som en del av examinationen, vilket gör det ytterligare omöjligt att träna på att prata svenska. Det är heller inte så lätt att hitta svenskar att prata svenska med, för det finns ungefär tio svenska studenter på vårt universitet.

Vardagsspråket kom först i Sverige

Eftersom vi lärde oss många ord från läroböcker som berättar om Sveriges historia, politik och kultur, kunde vi många ord som är lite krångliga och som mest används i skriftspråk. Samtidigt kunde vi inte så många uttryck som används vardagligt. Efter att jag började studera i Uppsala blev situationen mycket bättre. Jag hörde svenska vart jag än gick, så jag var tvungen att prata så mycket svenska som möjligt och jag lärde mig mycket talspråk. Dessutom är det lätt att få tag på all svensk skönlitteratur här i Sverige, så jag läste mycket skönlitteratur också. Nu har den andra terminen av Masterprogram i skandinavistik börjat och jag är glad att jag valde att fortsätta studera vid Uppsala universitet.

Liknande inlägg

Kommentera